Hjärtstartare och Defibrillatorer: Allt du behöver veta

Hjärtstartare, även kallade defibrillatorer, är livräddande enheter som används för att ge en elektrisk stöt till hjärtat vid hjärtstopp. I den här guiden går vi igenom allt från hur hjärtstartare fungerar till viktiga forskningsresultat och skillnader mellan olika modeller. Klicka här för att köpa en hjärtstartare.

Kom ihåg att en hjärtstartare alltid används i samband med att hjärt-lungräddning utförs på den drappade personen. Se till att personalen är utbildad i HLR och första hjälpen.

Vad är en hjärtstartare?

En hjärtstartare, eller defibrillator, är en medicinsk apparat som används för att återställa hjärtats normala rytm genom att ge en elektrisk stöt. Hjärtstartaren används vid hjärtstopp, när hjärtat slutar pumpa blod på grund av oregelbundna elektriska signaler, som ofta orsakas av ventrikelflimmer eller ventrikeltakykardi.

Om en hjärtstartare används snabbt efter ett hjärtstopp ökar chansen för överlevnad avsevärt.

Hur fungerar hjärtstartaren ?

Hjärtstartare fungerar genom att analysera och/eller visa hjärtrytmen via elektroder placerade på bröstkorgen. Om en rytm kräver behandling med en elektrisk stöt kan en stöt levereras genom hjärtat.

Hjärtstartare levererar oftast en bifasisk stöt, där strömmen går i två riktningar genom hjärtat för att effektivt återställa den normala rytmen.

Analysen av hjärtrytmen

Vissa hjärtstartare har algoritmer som kan analysera hjärtrytmen på bara 5–10 sekunder, medan andra kan ta upp till 15 sekunder. Kortare analyshastighet är fördelaktigt eftersom det minimerar tiden innan en stöt kan levereras, vilket är avgörande för överlevnaden vid hjärtstopp.

Noggrannheten i analysen är också en kritisk skillnad. Avancerade algoritmer kan mer exakt skilja mellan behandlingsbara rytmer och de rytmer som inte ska behandlas med en stöt, som t.ex. asystoli (avsaknad av elektrisk aktivitet i hjärtat).

Stöten

Den elektriska stöt som en hjärtstartare levererar mäts vanligtvis i joule, vilket är en enhet för energi, snarare än i volt. Joule beskriver mängden energi som frigörs, medan volt beskriver den elektriska spänningen. Stötsyrkan som en hjärtstartare levererar kan variera mellan cirka 120 och 360 joule, beroende på patientens behov och den specifika hjärtstartaren.

Spänning (Volt) i en Hjärtstartare

Den exakta spänningen (volt) som levereras under en stöt varierar beroende på patientens kroppsmotstånd (impedans) och den energi som hjärtstartaren ställs in på. Dock är spänningen vanligtvis inom följande intervall:

Spänning: Mellan 1000 och 2000 volt (1-2 kV) för en bifasisk stöt.

Spänningen är mycket hög under en kort period (vanligen mindre än 10 millisekunder) och det är denna korta elektriska impuls som hjälper till att “återställa” hjärtats elektriska aktivitet och förhoppningsvis återställa normal hjärtrytm.

Förklaring av Joule och Volt

Joule: Energin som levereras för att ge stöten. Hjärtstartare kan leverera mellan 120 och 360 joule beroende på modellen och patientens tillstånd.
Volt: Spänningen som krävs för att leverera denna energi varierar beroende på patientens kroppsmotstånd. Ju högre motstånd, desto högre spänning behövs för att leverera rätt mängd energi.

Sammanfattningsvis levererar hjärtstartare höga spänningsnivåer, ofta mellan 1000 och 2000 volt, men den specifika mängden energi (joule) är det som styr hur mycket kraft som levereras till hjärtat.

Stötstyrkans betydelse

Forskning visar att både stötsyrkan och elektrodernas storlek är avgörande för hur effektiv en hjärtstartare är. Här är några viktiga insikter:

Stötsyrka: De flesta moderna hjärtstartare för lekmän använder en bifasisk stöt med en energi mellan 120 och 200 joule. Flera studier har visat att denna nivå är tillräcklig för att framgångsrikt defibrillera de flesta vuxna patienter. Det finns dock hjärtstartare som kan ge upp till 360 joule. Vissa forskningar indikerar att en högre energinivå kan vara mer effektiv för vissa patienter, särskilt de med en stor kroppsmassa (övervikt) eller vid svårdefibrillerade hjärtrytmer. Högre stötstyrka kan öka chansen för att hjärtat återgår till normal rytm men det finns även en liten risk för skada på vävnaden.
Högre stötsyrkor (upp till 360 joule) kan vara nödvändiga för vissa patienter, särskilt om den första stöten inte lyckades återställa hjärtrytmen. Detta gäller ofta patienter med hög kroppsmassa.
Vissa hjärtstartare kan automatiskt öka stötsyrkan om den första stöten inte är framgångsrik, vilket ger en ökad chans att återställa hjärtats rytm.

Den pågående diskussionen om optimal stötsyrka har lett till att många hjärtstartare nu erbjuder energinivåer som anpassas automatiskt beroende på hur patientens kropp svarar på den första stöten. Detta är särskilt viktigt för att säkerställa en framgångsrik defibrillering utan att skada hjärtat.

Barnläge

Barnläge är en funktion som justerar hjärtstartarens inställningar för att anpassa mängden energi som levereras vid en defibrilleringsstöt. I barnläge sänks energinivån för att passa barnets mindre kropp och hjärta, eftersom en för stark stöt kan vara skadlig för ett barn. Denna funktion används vanligtvis för barn under 8 år eller som väger mindre än 25 kg.

Hur aktiveras barnläget?

Barnläget kan aktiveras på olika sätt beroende på hjärtstartarens modell:

Pediatriska elektroder: Vissa hjärtstartare har särskilda elektroder för barn, ofta kallade pediatriska elektroder. När dessa ansluts känner hjärtstartaren automatiskt av att det är ett barn och justerar energinivån.
Manuell växel till barnläge: Andra modeller har en särskild knapp eller brytare som gör att användaren kan växla till barnläge utan att behöva byta elektroder. Detta gör det enkelt att snabbt anpassa hjärtstartaren till barnets behov.

Varför är det viktigt med anpassad energi?

Barn har en mycket mindre kropp och hjärta än vuxna, vilket innebär att en vanlig defibrilleringsstöt avsedd för vuxna kan vara för kraftig. Hjärtstartarens barnläge justerar energinivån för att vara säkrare och mer effektiv för ett barn.

energidosen i barnläge vanligtvis sänks till runt 50-75 joule, beroende på hjärtstartarens modell och specifikationer.

Hur används barnläget?

När du använder en hjärtstartare på ett barn:

Kontrollera om hjärtstartaren har pediatriska elektroder eller en knapp för barnläge.
Följ hjärtstartarens röstinstruktioner. Hjärtstartare med barnläge kommer att anpassa energi och instruktioner baserat på om den känner av pediatriska elektroder eller om barnläget aktiverats.
Placera elektroderna korrekt. På ett barn placeras elektroderna oftast på fram- och baksidan av bröstet (anterior/posterior placering), istället för på båda sidor av bröstkorgen som på en vuxen.

Vad gör du om ingen barnfunktion finns?

Om hjärtstartaren inte har ett barnläge eller pediatriska elektroder kan du ändå använda en vanlig hjärtstartare på ett barn vid hjärtstopp. Det är bättre att använda hjärtstartaren än att inte göra någonting alls, eftersom hjärtstarten i sig är livräddande, även om energinivån inte är optimalt anpassad för barn.

Algoritmer för bifasisk stöt

Den algoritm som styr den bifasiska stöten är en av de viktigaste komponenterna i en hjärtstartare. Algoritmen styr hur strömmen levereras genom hjärtat och kan variera mellan olika hjärtstartare. Mer avancerade algoritmer kan justera energinivåerna beroende på patientens kroppsmassa och tillstånd, vilket förbättrar chansen för framgångsrik defibrillering.

Skillnader mellan algoritmer är viktiga när man jämför olika märken och modeller. En hjärtstartare med en mer sofistikerad algoritm kan anpassa stöten bättre, vilket kan vara avgörande för patienter med komplexa eller svårdefibrillerade rytmer.

Pacemaker-detektering

Pacemakerdetektering på en hjärtstartare är en funktion som gör att hjärtstartaren kan identifiera när en patient har en inopererad pacemaker. Denna funktion säkerställer att hjärtstartaren fungerar korrekt även om patienten har en pacemaker

Halvautomatisk, helautomatisk, multifunktionell och manuell hjärtstartare

När det gäller hjärtstartare finns det flera olika typer beroende på användning och funktionalitet. Här är en tydlig översikt av de olika typerna:

Halvautomatisk hjärtstartare

En halvautomatisk hjärtstartare är utformad för att användas av både lekmän och professionell personal. Den fungerar genom att analysera hjärtrytmen och avgöra om en stöt behövs. Skillnaden här är att den instruerar användaren att trycka på en knapp för att leverera stöten. Vissa halvautomatiska hjärtstartare kan visa hjärtrytmen på en skärm. Detta är användbart vid avancerad hjärt-lungräddning.

Fördelar: Användaren får kontroll över när stöten ska ges, vilket kan vara bra i situationer där det finns ett behov av att säkerställa att ingen annan rör patienten vid tillfället för stöten.
Användarvänlighet: Enkel att använda, med tydliga röst- och textinstruktioner.
Exempel på användare: Vanligt förekommande på arbetsplatser, i offentliga miljöer och inom sportklubbar där lekmän kan komma att använda enheten.

Helautomatisk hjärtstartare

En helautomatisk hjärtstartare fungerar på samma sätt som den halvautomatiska när det gäller analys av hjärtrytmen, men skillnaden är att den levererar stöten automatiskt utan att användaren behöver trycka på någon knapp.

Fördelar: Den automatiserar hela processen, vilket eliminerar risken för att användaren tvekar eller inte trycker på knappen i tid.
Användarvänlighet: Ännu enklare att använda än den halvautomatiska eftersom användaren inte behöver göra något annat än att följa instruktionerna.
Exempel på användare: Vanlig på platser där snabb användning är avgörande, som i offentliga utrymmen, flygplatser och på företag.

Multifunktionell hjärtstartare

En multifunktionell hjärtstartare är en enhet som kan användas både som manuell eller automatisk hjärtstartare. Ofta har de även andra funktioner som till exempel övervakning av EKG eller som pacemaker. Denna typ av hjärtstartare är ofta mer avancerad och används huvudsakligen av sjukvårdspersonal.

Fördelar: Erbjuder flera olika funktioner och kan anpassas beroende på patientens behov, vilket gör den användbar i olika akutsituationer.
Användarvänlighet: Kräver mer utbildning och förståelse eftersom det finns fler funktioner att hantera.
Exempel på användare: Används vanligtvis av sjukvårdspersonal i ambulanser, på sjukhus och i andra professionella vårdsammanhang.

Manuell hjärtstartare

En manuell hjärtstartare är en avancerad enhet som kräver att en utbildad person, vanligtvis en läkare eller erfaren sjukvårdspersonal, bedömer när en stöt ska ges och vilken styrka stöten ska ha. Till skillnad från de automatiserade versionerna, analyserar inte den manuella hjärtstartaren hjärtrytmen själv. Användaren ser hjärtrytmen på en skärm och avgör själv om en stöt ska ges eller ej.

Fördelar: Ger full kontroll över stötsyrka och tidpunkt, vilket gör det möjligt för utbildad personal att anpassa behandlingen efter patientens specifika tillstånd.
Användarvänlighet: Kräver omfattande medicinsk utbildning och erfarenhet. Detta är ingen hjärtstartare för lekmän.
Exempel på användare: Används huvudsakligen av läkare och annan sjukvårdspersonal på sjukhus och i ambulanser.

Hjärtstartarens självtester

De flesta moderna hjärtstartare utför regelbundna självtester för att säkerställa att enheten är redo att användas i en nödsituation. Dessa självtester omfattar vanligtvis kontroll av batteriets status, elektrodernas funktion och enhetens system.

Testfrekvens: Självtesterna kan variera mellan olika modeller. Vissa hjärtstartare utför dagliga tester, medan andra utför dem veckovis eller månadsvis.
Kräver stort batteri: Omfattande självtester drar ofta mer på batteriets kapacitet.
Testomfattning: Vissa hjärtstartare genomför mer omfattande självtester, där de till exempel även testar den interna elektronikens funktion och kalibrering. Vissa hjärtstartare testar även att elektroder är kopplade till enheten och om de har rätt impedans.

Upptäcker hjärtstartaren något fel vid självtesterna visar den detta genom antingen en statusindikator och eller ljud och meddelanden.

Statusindikator – olika varianter

De flesta hjärtstartare har en statusindikator som visar om enheten är redo att användas. De vanligaste varianterna är:

Enkel LED-indikator: Grön indikerar att allt fungerar, medan rött signalerar att det finns ett problem. Fördelen är enkelheten, men den ger inte mycket information om vad som är fel. Kan även vara svårt för färgblinda personer att skilja på röd och grön diod.
LCD-skärm: Vissa hjärtstartare har en skärm som visar en symbol.
Skärm med felkoder och information: Detaljerad information om batteristatus, elektroder och systemfel. Fördelen med denna är att användaren får mer specifik information, men det kan vara svårare för lekmän att tolka korrekt.

Hjärtstartarens batteri

Hjärtstartarens batteri är en av de viktigaste komponenterna i enheten, eftersom det är den kraftkälla som möjliggör att hjärtstartaren kan ge den nödvändiga elektriska stöten vid hjärtstopp. Ett pålitligt och fungerande batteri är avgörande för att hjärtstartaren ska vara redo att användas när som helst. Här är allt du behöver veta om hjärtstartarens batteri, från dess funktion till underhåll och livslängd.

Batteriet driver även andra viktiga funktioner, såsom:

Självtestfunktioner: Självtester förbrukar batterikapacitet.
Visuella och ljudsignaler: Statusindikatorer, röstinstruktioner och andra varningssignaler drivs också av batteriet.

Typer av batterier i hjärtstartare

Det finns främst två typer av batterier som används i hjärtstartare:

Litiumbatterier:
Dessa är de vanligaste batterierna i moderna hjärtstartare. De har lång livslängd och hög kapacitet, vilket gör dem idealiska för nödsituationer.
Livslängden för litiumbatterier är vanligtvis mellan 4 och 7 år i standby-läge, beroende på modell och användning. Dessa batterier kan ofta ge flera hundra stötar innan de behöver bytas ut.
Litiumbatterier är också utformade för att klara extrema temperaturer, vilket gör dem lämpliga för både inomhus- och utomhusförvaring.
Alkaliska batterier:
Äldre eller enklare modeller kan ibland använda alkaliska batterier. Dessa batterier är billigare, men de har en kortare livslängd och ger färre stötar per laddning jämfört med litiumbatterier.
Alkaliska batterier behöver oftare bytas och kan vara mer känsliga för temperaturväxlingar.

Livslängd och underhåll

Hjärtstartarens batteri är utformat för att hålla i standby-läge under en lång tid, men det måste ändå bytas ut regelbundet för att säkerställa att enheten är redo att användas. Batteriets livslängd påverkas av flera faktorer:

Användning: Varje gång en stöt ges eller hjärtstartaren används för träning, förbrukas en del av batteriets kapacitet. Ju fler stötar som levereras, desto kortare blir batteriets livslängd.
Självtester: Hjärtstartarens regelbundna självtester drar små mängder energi över tid, vilket också minskar batteriets livslängd.
Förvaring: Batterier fungerar bäst när de förvaras i rekommenderade temperaturer. Extrem kyla eller värme kan förkorta livslängden, även om litiumbatterier är mer motståndskraftiga mot temperaturväxlingar.

Batterinivåmätare

Vissa hjärtstartare visar tydligt hur mycket energi som kvarstår i batteriet medans andra modeller endast varnar när batteriet börjar bli lågt.

Elektroder

Det finns flera faktorer som är viktiga att tänka på när det gäller elektroderna:

Utgångsdatum och erosion: Elektroder har ett begränsat hållbarhetsdatum, oftast mellan 18 månader och 2,5 år. Detta beror på att den ledande gelen, som är avgörande för att elektroderna ska fästa ordentligt och överföra stöten effektivt, kan torka ut eller erodera över tid. När elektroderna eroderar, minskar deras förmåga att leda elektriska impulser, vilket kan göra dem ineffektiva. Kontrollera alltid utgångsdatumet och byt ut elektroder som har gått ut för att säkerställa att hjärtstartaren fungerar optimalt.
Korrekt lagring: Förutom erosion kan elektroderna påverkas av felaktig förvaring. Om de förvaras i extrem värme, kyla eller hög luftfuktighet kan den ledande gelen försämras snabbare, vilket gör elektroderna mindre effektiva. Det är viktigt att förvara elektroderna enligt tillverkarens rekommendationer, vanligtvis i en temperatur mellan 0 och 50 grader Celsius.
Användning av rätt elektroder för ålder: Många hjärtstartare (utan barnläge) har särskilda pediatriska elektroder för barn under 8 år eller under 25 kg.
Elektrodernas storlek: Större elektroder ger bättre kontakt och sprider strömmen över ett större område, vilket kan öka chansen för en effektiv stöt. De måste dock vara tillräckligt små för att placeras korrekt på kroppen.

Hur ska en hjärtstartare förvaras?

En hjärtstartare ska förvaras på en lättillgänglig och synlig plats, gärna i en skyddad miljö där temperaturen hålls stabil. De flesta hjärtstartare är byggda för att tåla olika temperaturer, men de bör inte utsättas för extrema förhållanden, fukt eller direkt solljus. Det är viktigt att kontrollera enhetens statusindikator regelbundet för att säkerställa att den fungerar som den ska. Läs mer om hur en hjärtstartare ska placeras här.

IP-klassning

När du väljer en hjärtstartare är en viktig aspekt att överväga dess IP-klassning. IP-klassningen (Ingress Protection) är en internationell standard som anger hur skyddad en enhet är mot fasta föremål som damm och mot inträngning av vatten. Detta är särskilt viktigt för hjärtstartare som kan behöva användas i olika miljöer – både inomhus och utomhus – där de utsätts för varierande förhållanden.

Men hur viktig är egentligen IP-klassningen, och vilken nivå räcker för din verksamhet? Behöver du alltid ha den bästa IP-klassen, eller räcker det med en viss nivå? Låt oss gå igenom det.

Vad betyder IP-klassning?

IP-klassningen består av två siffror:

Den första siffran avser skyddet mot fasta föremål och damm. Ju högre siffran är, desto bättre skydd. Denna siffra går från 0 (inget skydd) till 6 (fullständigt dammskydd).
Den andra siffran avser skyddet mot vätska, främst vatten. Denna siffra går från 0 (inget skydd) till 9 (skydd mot kraftiga vattenstrålar eller högt tryck).

Exempel: En hjärtstartare med IP55 har ett högt skydd mot damm och ett moderat skydd mot vattenstrålar.

Räcker en viss IP-klass eller är en hög IP-klass nödvändig?

Valet av IP-klassning bör baseras på var hjärtstartaren ska användas och de förhållanden den förväntas utsättas för. För många verksamheter räcker en hjärtstartare med en IP21-klassning eller högre om den bara ska användas i en skyddad inomhusmiljö. Det är inte alltid nödvändigt att ha den högsta IP-klassningen om inte miljön kräver det.

Men för verksamheter där hjärtstartaren riskerar att utsättas för vatten eller damm, som på byggarbetsplatser eller sportanläggningar utomhus, är det klokt att investera i en hjärtstartare med en högre IP-klassning som IP55 eller högre. Detta ger extra säkerhet för att enheten fungerar även under ogynnsamma förhållanden.

Andra certifieringar och standarder

Hjärtstartare måste uppfylla vissa certifieringar och standarder för att få användas i specifika miljöer, som till exempel på flygplan, sjukhus, offentliga platser eller arbetsplatser. Dessa certifieringar säkerställer att enheten uppfyller specifika krav för prestanda, säkerhet och pålitlighet under olika förhållanden. Här är några av de viktigaste certifieringarna och standarderna som gäller för hjärtstartare, särskilt i miljöer som flyg, sjöfart och andra krävande situationer.

1. FDA-godkännande (USA)

I USA måste hjärtstartare genomgå FDA (U.S. Food and Drug Administration)-godkännande för att kunna säljas och användas lagligt. Detta innebär att hjärtstartaren har granskats för säkerhet, effektivitet och tillförlitlighet.

Viktigt för flygindustrin: Många flygbolag, särskilt de som är baserade i USA, kräver att de hjärtstartare som används ombord ska vara FDA-godkända.

2. CE-märkning (Europa)

I Europa måste hjärtstartare uppfylla kraven för CE-märkning, vilket innebär att produkten följer EUhälso-, säkerhets- och miljöskyddskrav. CE-märkningen är nödvändig för att sälja hjärtstartare inom den europeiska marknaden.

För flygplan och offentliga miljöer inom EU: En CE-märkt hjärtstartare är obligatorisk för användning i allmänna miljöer och på europeiska flygplan. Detta säkerställer att enheten uppfyller grundläggande säkerhetsstandarder.

3. RTCA DO-160 (Flygcertifiering)

RTCA DO-160 är en certifieringsstandard som används för att bedöma om elektroniska enheter, inklusive hjärtstartare, är lämpliga att användas ombord på flygplan. Standarden omfattar tester för olika miljöförhållanden som vibrationer, temperaturvariationer, fuktighet och elektromagnetisk kompatibilitet (EMC).

Nödvändig för flygplan: Hjärtstartare som ska användas på flygplan måste uppfylla RTCA DO-160-standarder för att säkerställa att de fungerar under de unika förhållanden som råder på höga höjder och i pressade kabiner.

4. IEC 60601-1 (Medicinsk säkerhetsstandard)

Denna standard, IEC 60601-1, gäller för medicinsk elektrisk utrustning och säkerställer att enheten uppfyller grundläggande krav för elektrisk säkerhet och elektromagnetisk kompatibilitet. Hjärtstartare som uppfyller denna standard har testats för säkerhet och pålitlighet i olika miljöer och under olika förhållanden.

Användning på sjukhus och i offentliga miljöer: IEC 60601-1 är en global standard för medicinsk utrustning och är ett krav för hjärtstartare som används i kliniska miljöer.

5. MIL-STD 810 (Militär standard för hållbarhet)

MIL-STD 810 är en amerikansk militär standard för att testa en enhets hållbarhet under extrema förhållanden, såsom extrema temperaturer, vibrationer, fukt och stötar. Hjärtstartare som uppfyller denna standard har visat sig klara av tuffa miljöer, vilket gör dem lämpliga för användning inom militär verksamhet och andra krävande miljöer.

Användning i extrema miljöer: Hjärtstartare med denna certifiering används ofta i tuffa miljöer, såsom i militära operationer, industriella arbetsplatser och områden med extrema väderförhållanden.

6. ISO 13485 (Kvalitetsstandard för medicintekniska produkter)

ISO 13485 är en internationell standard som reglerar kvalitetsledningssystem för tillverkning av medicintekniska produkter, inklusive hjärtstartare. Hjärtstartare som tillverkas enligt denna standard är föremål för strikta kvalitetskontroller genom hela produktionsprocessen.

Tillverkning och säkerhet: Denna certifiering är viktig för att säkerställa att hjärtstartare är av högsta kvalitet och uppfyller alla säkerhetskrav för medicinsk utrustning.